Junior-SM 2010

Brottning är en av de äldsta idrotter man känner till, och utövades under de grekiska olympiaderna. Eftersom romarna gärna tog till sig grekernas kultur och idéer gjorde de även den grekiska brottningen till sin. Denna typ av klassisk brottning utövas än idag, med smärre modifikationer, och kallas för grekisk-romersk stil. Enligt reglerna är det förbjudet att ta grepp på motståndaren under hans eller hennes midja. Eftersom motståndaren då inte kan förhindra att bli kastad genom att ta tag i motståndarens ben är det en stil med många kast. Mest framgångsrik inom grenen är ryssen Alexander Karelin, som var obesegrad under perioden 1987-2000. Den som till slut fick Karelin på fall var amerikanen Rulon Gardner.

Fristil och grekisk-romersk stil

Sveriges främste brottare genom tiderna var Ivar Johansson från Vikbolandet. Vid OS i Los Angeles 1932 lyckades han med bedriften att först ta guld i mellanvikt, fristil, och sedan, genom att banta bort fem kilo av sin kroppsvikt på ett dygn, kvalificera sig för welterviktsklassen i grekisk-romersk stil, där han också tog guld. Den stora skillnaden mellan de två brottningsstilarna är att man i fristil får använda sina egna och motståndarens ben. Enligt idrotthistorikerna utvecklades denna som en uppvisningssport på marknader i England under 1800-talet.

Glima

På Island utövas fortfarande den fornnordiska brottningen glima, som länge utövades även i Sverige. Vid sommar-OS i Stockholm 1912 var glima uppvisningssport, men efter det verkar den i stort sett ha försvunnit från vårt land. På sistone har den kommit till heders på sina håll, men då som en import från Island.
I modern isländsk glima bär brottarna ett bälte som motståndaren håller i. Alla kast, lyft och andra manövrer görs med hjälp av bältet. Detta är för att efterlikna tidigare former av sporten, då man bar löst sittande kläder och höll i dessa istället. Det äldre svenska namnet på glima, byxtag, minner om dess ursprung.